Born: 7 May 1833 Birthplace: Hamburg, Germany Died: 3 April 1897 (liver cancer) Best Known As: German composer of "Brahms' Lullaby" ("Wiegenlied")   Related Paintings of johannes brahms :. | schumann s wedding present to clara | clara and robert scumann | schumann composing at his piano | schumann s study at his home in zwickau | the market place zwickau, where schumann was born |
Related Artists:
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
johan hammar

Il Pordenone
(c. 1484 - 1539), was an Italian painter of the Venetian school, active during the Renaissance. Vasari, his main biographer, identifies him as Giovanni Antonio Licinio. He was commonly named il Pordenone from having been born in 1483 at Corticelli, a small village near Pordenone in Friuli. He ultimately dropped the name of Licinio, having quarrelled with his brothers, one of whom had wounded him in the hand; he then called himself Regillo, or De Regillo. Others say he once took up his maternal name of Cuticelli[1] His signature runs Antonius Portunaensis, or De Portunaonis. He was knighted as a cavaliere by Charles V. As a painter, Pordenone was a scholar of Pellegrino da San Daniele, but a leading influence of his style was Giorgione; the popular story that he was a fellow-pupil with Titian under Giovanni Bellini is false. It was claimed that Pordenone's first commission was given him by a grocer in his home town, to try his boast that he could paint a picture as the priest commenced High Mass, and complete it by the time Mass was over; he completed the picture in the required time.[2] The district about Pordenone had been somewhat fertile in capable painters; but Pordenone is the best known, a vigorous chiaroscurist and flesh painter. The 1911 Britannica states that "so far as mere flesh-painting is concerned he was barely inferior to Titian in breadth, pulpiness and tone". The two were rivals for a time, and Licinio would sometimes affect to wear arms while he was painting. He excelled in portraits; he was equally at home in fresco and in oil-color. He executed many works in Pordenone and elsewhere in Friuli, Cremona, and Venice; at one time he settled in Piacenza, where one of his most celebrated church pictures, St. Catherine disputing with the Doctors in Alexandria is located; the figure of St. Paul in connection with this picture is his own portrait.